Fokuserad & Förkrossad!

Det här blir ett lite kortare inlägg om endast lördagens aktiviteter, jag orkar inte skriva så mycket om det utan att bli ännu mer förkrossad…Dagen började i alla fall bra och tidigt, jag och Norma for iväg tillsammans med min syster, hennes hund och en till vän mot Piteå och SKK:s nationella utställning. Det var helt galet varmt, väldigt ont om skugga och låååång väntan innan vi skulle in i ringen. Lillasyster skulle såklart ställa sin hund tidigt och jag sent men vi hade i alla fall mycket tid till uppvärmning och fokusering…

Utställningsuppvärmning

 

När vi väl fick gå in i ringen var jag faktiskt för första gången inte ens nervös utan ville bara in och göra bort det. Norma skötte sig utmärkt och verkade till och med tycka att det var roligt vilket ju är det bästa! Hon tävlade i juniorklass, egentligen bara för att öva lite, och hade tyvärr inga konkurrenter alls…Hon fick i alla fall Very good och mestadels positiv kritik:

”Ung tik som ännu ger ett luftigt uttryck, bra prop. Sött tikhuvud med bra linjer, bra ögon och uttryck, korr. öron, elegant hals, knappt vinklad fram, bröstkorgen behöver utvecklas ännu, tillr. vinklad bak. Bra benstomme, bra pälskvalitet men ännu oren färg. Lätta rörelser och bra temp.”

Mona å Norma på utställning

 

När vi var klar skyndade vi hemåt i ilfart för hemma väntade besökare…besökare från Göteborg som skulle ta med sig Röja hem! Det här är som ni förstår den tråkiga biten och anledningen till att jag och resten av familjen känner oss förkrossade…milt uttryckt! Efter mycket tårar och tandagnissel bestämde vi oss för att omplacera henne. Hon är oss ofantligt kär men passar inte riktigt in i vår flock. Vi känner att vi gjort allt vi kunnat men tycker ändå att hon förtjänar en till chans! Jag hoppas innerligt att allt kommer att funka bra i hennes nya flock och medlemmarna där verkar vara fantastiskt bra! Här visar hon omgivningarna för sin nya fyrbenta kamrat Ticko:

Röja å Ticko kollar omgivningen

 

Visst verkar det som att tycke uppstått?!

Röja å Ticko

Sol ute och sol inne men absolut inte i hjärta och sinne! Det går inte att beskriva känslan av att skicka iväg henne, det känns som att det bara inte kommer att gå utan henne men vi intalar oss att detta är det absolut bästa för henne. Tårar kommer och tårar går och saknaden efter henne är något som består! Det känns fortfarande lite overkligt men ändå så tomt. Vår treårige Edde tar det med mest ro, först skulle han ”såklart” följa med henne till Göteborg och idag när hon är borta säger han att vi helt enkelt ska hämta hem henne när hon varit där klart…Jag önskar verkligen att det vore så enkelt! Röja är för övrigt född i Göteborg så nu kanske cirkeln är sluten…

Jag å Röja

Jag avslutar detta inlägg med en avslutande bild på vår älskade och saknade kompis och en dikt. Det finns inte så många (publicerade i alla fall) dikter om jakthundar (och jag gråter lite för mycket när jag försöker dikta ihop en egen) men här är en som är skriven av Brita Norlén och den beskriver inte i närheten de känslor vi känner just nu (trots att Röja ju faktiskt lever) men den är som fin ändå…

Röja på ängen

”Jag tog bössan med mig och Stora Grå

min hund som är en jävel på att jaga

och som brukar yla mot månen.

Den här gången gick det långsamt

för han haltade svårt.

När vi kom till Aborrtjärn

sköt jag honom.

Han vände inte på huvudet

som han brukar

ivrig att få en order.

Jag tror den satan väntade på kulan.

Jag visste ett hål i myren

där jag kunde lägga honom.

Någon kanske hittar honom

långt in i framtiden.

Jag är inte nån som brukar gråta

men nog fanken blev det vått

efter kinderna på vägen hem.

På natten ylade månen.”

Annonser
Categories: Borta, Hemma, Hund | Etiketter: , , , | 6 kommentarer

Inläggsnavigering

6 thoughts on “Fokuserad & Förkrossad!

  1. Visst är sådant svårt men hon verkar få det bra och har en kompis som ser ut som hon. Dikten var nog lite väl sorglig. Har svårt att förstå hur man klarar att göra sådant. Men det var nog mer vanligt förr. Skulle inte klara att göra det utan det får bli hos vetrinären vilket ändå är jobbigt

    • Ja jag skulle inte heller kunna skjuta min egen hund, ingen hund! Röja kommer iaf förhoppningsvis att få leva länge och bra i sin nya flock!

  2. Ja men fyyy så jobbigt… Vilket svårt beslut att ta…men hon får det nog bra dit hon kommer ska du se…

  3. Tänker på Er och som jag sa, det är inte alltid en kula som gäller! Rätt tänkt Mona med familj ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: